ingen..
Jag tror inte att det finns någon som förstår mig just nu..jag har en älskad pojkvän 25 mil bort, en underbar syster..jag vet inte ens hur många mil bort..1000, om inte ännu mer..som jag saknar så enormt mycke så det inte ens går att förklara, jag kanske tjatar mycke om det..men aa, det känns bara helt hemskt jobbigt just nu..jag vet inte vart ja ska ta vägen för att få vara glad.
Och endel tänker nog att det inte är så farligt, att therese finns ju kvar, hon är ju inte död och att sebbe finns också, bara tre timmars tågtid bort..men testa på det själva så får ni se hur det känns. Att inte kunna träffa sin pojkvän när man saknar honom som mest och inte kunna gå o pussa o krama honom o sen gå hem, bara dom små grejerna gör det jobbigt. Och jag och min syster står så enormt nära varandra, vi är som allra bästa kompisar, man kan inte hitta en bättre vän..så det är väldigt jobbigt att vara utan henne när man har varit så nära i 17 andra år..och julafton och min födelsedag vill jag inte ens tänka på.. :(
nae..ush..jag vet inte vad ja ska skriva mer..ja ska nog gå och...göra något..!!
